St Bernardus Abt 12

Stil: Quadrupel (Quad)
Alkohol: 10,0%
Bryggeri: Brouwerij St. Bernardus NV
Land: Belgien
Pris: 31:70:-/33 cl flaska (köpt genom systembolagets beställningssortiment i låda om 24 enheter)

Avdelningen för värdelöst vetande: detta är en öl som är snarlik den mytomspunna Westvleteren 12. Enligt vad jag lyckats läsa mig till; behöll detta bryggeri mycket av receptet från Westyn, från den tiden de licensbryggde den åt Trappistklostret. I en provning för en tid sedan hade jag möjlighet att prova dessa båda bredvid varandra. Hur var det? Jodå, smak, doft och utseende var snarlikt. MEN allt var mer i Westyn.

1. Utseendet är mörkt brunt med röda nyanser i botten av glaset. Ett uthålligt, ljust brunt, kraftigt och generöst skum lämnar mycket trevliga skumgardiner när det till sist sjunker.

2. Aningen diskret doft för att vara en Quad, men naturligtvis ändå mycket söt malt, med toner av mörk torkad frukt. En trevlig mix av bitter- och aromhumle. Jästen och kryddorna förstärker komplexiteten.

3. Malten dominerar smaken, söt men inte allt för söt. Jäst och kryddor samt en svag ton av den höga alkoholhalten. Mycket komplex och mycket balanserad. Återigen en trevlig mix av humlesorter.

4. Eftersmaken är mycket lång och både bitter och söt. Kroppen är gräddig och väldigt kraftfull, medan kolsyran överraskar med att vara medelstark (jag hade förväntat mig betydligt mildare kolsyra).

5. Tja, att välja en Quad är alltid en bra idé. Detta är på intet sätt ett undantag. En mycket god och komplex öl.

Lagring av öl

Är det en bra idé att lagra öl?
Svaret är tveeggat; absolut och absolut inte!

Jag ska utveckla en smula; grunden är att öl är en färskvara som bör konsumeras i närtid från inköpstillfället. Men så finns det några faktorer som gör att öl ändå går att lagra:

* Humle konserverar
* Ju mörkare malt, desto längre kan ölet "stå till sig"
* Högre alkoholhalt håller längre än lägre.

Helt lätt är det ändå inte: En Euro Strong Lager som åtminstone har en alkoholhalt lämplig för lagring är inget som utvecklas av att gömmas undan. Det är en ganska enkel produkt som har ganska enkla råvaror, det finns liksom inget som kan bli bättre. Den håller längre än en vanlig ljus öl, men vinner inte på lagring.

En American Double/Imperial IPA, har oftast alla tre faktorer ovan, som talar till sin fördel ur lagringssynpunkt. Men inte heller här är lagring någon bra idé. Anledningen är att humlen som konserverar ölet tappar smak med tiden. Denna ölstil bygger ju på en kraftig humlesmak, något som alltså "dör".

Nej, ölstilar som vinner på lagring är sådana där humlen inte har en framträdande smakmässig betydelse. Till exempel belgiska öl har ofta mycket humle, men där är den mer diskret i smak och även om den försvinner spelar det inte så stor roll för smaken. Ett bra exempel på detta är Quad. I detta fall utvecklas ölet, precis som ett bättre vin utvecklas vid lagring. Smakerna förändras, fördjupas - kort sagt gifter sig smakerna.

Det finns många ölstilar som verkligen vinner på lagring, jag har till exempel haft glädjen att dricka en English Barleywine som lagrats på rätt sätt i åtta år. Det var en fantastisk upplevelse.

När jag beskriver ölstilarna kommer jag att ange om jag tycker det är lämpligt att lagra just den stilen, eller om förhållandet är det rakt motsatta.

Hur går man då tillväga för att lagra öl?
Några enkla regler:

* Mörkt
* Svalt
* Så jämn temperatur som möjligt.
* Låt flaskorna (oftast kommer lagringslämplig öl i just flaskor) vara ifred. 

Idealiskt är en vinkällare (eller en ölkällare).
10-12 grader i ett mörkt utrymme där man inte pillar på flaskorna är en bra förutsättning. En annan är att du köper så pass mycket att du inte riskerar att dricka upp ölet innan du låtit det vila tillräckligt länge.

Ett nybörjartips: Bestäm dig för en öl som du vill prova att lagra.
År ett: Köp några flaskor (minst fem).
År två: Köp nya flaskor, och när du ställer ner dina flaskor i källaren ta upp en från första året och jämför med en från år två.
År tre: Köp nya flaskor, och när du ställer ner dina flaskor i källaren hämta upp en två-åring, en ett-åring och jämför med en färsk.
Detta upprepar du år efter år. Det fungerar i princip i oändlighet, begränsningen ligger i hur många öl man köpt första året (och självklart i om man kunnat låta bli att gå och stjäla från sig själv och på så sätt utarma ölkällaren.

Lycka till!

Thomas Creek Up The Creek

Stil: American Double/Imperial IPA
Alkohol: 12,5%
Bryggeri: Thomas Creek Brewery
Land: USA (South Carolina)
Pris: ?

Ytterligare en öl från "Bispen" i Växjö...
Enligt etiketten är detta en Extreme IPA (vilket kanske ska tolkas som en Trippel IPA - TIPA, även om det inte är en existerande ölstil).

1. Upphälld i glaset är den mörkbrun med röda nyanser. Till och med kronan är brun, gräddig och tät - sjunker långsamt och efterlämnar fantastiska gardiner.

2. Doften domineras av söt, så söt malt, rostad och sirapslik. Mycket mörk torkad frukt. Detta är min första DIPA (TIPA) där malten "knäcker" humlen, och dessutom gör det rejält.

3. Smakar som den doftar. Några nyansskillnader dock; sötman är melassartad och humlen spelar, om möjligt, än ännu mer undanskymd roll.

4. Kroppen är kraftig och väldigt gräddig medan kolsyran håller sig på mattan. Eftersmaken är lång och söt. Alkoholnärvaron är hög.

5. WOW! Jag älskar verkligen denna öl! Men att recensera den som en DIPA gör den långt ifrån någon rättvisa. Om bryggeriet kallat detta för Barleywine hade superlativen blivit många, men som en DIPA är det för lite humle och alldeles för mycket maltdominans. Grymt komplex öl, dock!

Ett litet PS: Jag rekommenderar normalt inte någon att lagra en DIPA. Men denna öl är undantaget som bekräftar regeln; då malten är dominerande och humlen är så pass mild - lagra på!

G'Knight Imperial Red Ale

Stil: American Double/Imperial IPA
Alkohol: 8,7%
Bryggeri: Oskar Blues Grill & Brewery
Land: USA (Colorado)
Pris: ?

Jag besökte under några dagar Växjö, i samband med vilket jag stannade till på Bishops Arms. Man förberedde sig för sitt tioårsjubileum. De som arbetade där hade fullt upp med att plocka in en massa olika öl i kylarna. Jag passade på att smaka ett antal. Först ut är en DIPA från ett bryggeri, som jag inte tidigare stiftat bekantskap med.

1. Färgen är (vilket namnet antyder) röd, aningen dimmig. Skummet är kompakt och högt, naturvitt. Det sjunker ganska snabbt och lämnar skapliga skumgardiner.

2. Doften domineras av amerikans arom- men också bitterhumle, vilket ger talliga toner, även fläder och citrus. Malten håller viss sötma.

3. Härlig söt karamellmalt, balanseras av humlen. En del beska men framförallt aromatisk smak. Mycket frukt; blodgrape, ananas, fläder.

4. Eftersmaken är kort, men har en trevlig beska med viss sötma. Kroppen är medium till full och kolsyran är mild.

5. Totalt sett är detta en bra DIPA, med mer frukt än övriga DIP:or jag druckit den senaste tiden.

Hofbräu Original

Stil: Munich Helles Lager
Alkohol: 5,1%
Bryggeri: Staatliches Hofbräuhaus (Hofbräu München)
Land: Tyskland
Pris: ?

Ytterligare en öl från senaste ölprovningen i Kalmar Ölsällskap.

1. Färgen är nästan halmfärgad, eller åtminstone väldigt ljust gyllene. Kronan är hög, vit och "fluffig", sjunker snabbt och efterlämnar vissa skumgardiner.

2. Doften består av en fräsch spannmålston, något söt kornmalt och en del bitterhumle. Aningen vitt bröd i bakgrunden.

3. Mild sötma i malten. Mycket brödigt. Balanserad beska från humle gör att smaken känns ganska sammansatt.

4. Lätt kropp, rik på kolsyra och väldigt len. Eftersmaken är gräddigt besk och stannar en liten stund.

5. Sammanfattningsvis är detta inget undantag från andra Munich Helles Lager: hög "hinkabilitet".

American Double/Imperial IPA

Ta en India Pale Ale och dopa den med steroider och du har en beskrivning av stilen Double IPA (eller DIPA). Även om beskrivningen på systerstilen stämmer rätt bra in även här, räkna med mer av allt, robust, maltig, alkoholstinn och humle som får tårna att knyta sig. Imperial (i namnet) kommer ursprungligen från Russian Imperial Stout, en sorts dopad stout, bryggd i England för tsarens hov i slutet av 1700-talet.

DIPA är utvecklad på den amerikanska västkusten.

Lagring är inte att rekommendera eftersom hela tanken med detta öl är humlen, vilken "dör" under lagring.

Alkoholen: 7,0-14,0%

The Legendary Duff Beer

Stil: German Pilsener
Alkohol: 4,9%
Bryggeri: DUFF Sales & Marketing E.K.
Land: Tyskland
Pris: ?

Denna öl smakade jag på en ölprovning i Kalmar Ölsällskap. Homer Simpsons favoritöl...

1. Utseendet är skrämmande ljust, det ser mer ut som en American Adjunct Lager än en German Pilsener. Den vita kronan är förhållandevis hög, men sjunker snabbt utan att lämna några spår efter sig.

2. Doften är söt, malt och råfrukt (majs) dominerar. Viss citron finns också med. Svag/mild doft.

3. Smaken är också den dominerad av söt malt och råfrukt. En aning bitterhumle är skönjbar, och även citroner.

4. Aggressiv kolsyra och lätt kropp, nästan vattnig. Kort eftersmak.

5. Sammanfattningsvis är detta alldeles för tamt för att vara en German Pilsener. Kanske hade omdömet blivit bättre om stilen hade angivits till något annat: American Adjunct Lager eller Euro Pale Lager. För att sammanfatta det hela i ett ord, och samtidigt citera Homer Simpson; Doh!

Russian Imperial Stout

Inspirerad av bryggarna på 1800-talet och deras försök att komma in på den ryska tsarens marknad, är detta kungen av stout, som håller en hög alkoholhalt och dessutom en stor maltighet. Kolsyran är nästan alltid väldigt låg. Utgå från att du hittar starka toner av hårt rostad malt, nästan bränt samt choklad. Stilen är oftast torr. Inslag av mörk torkad frukt och smaker av hög alkohol är ganska uppenbara. Humlen kan variera från ingen till balanserad till aggressiv.

Lagring kan bara förbättra denna ölstil. Prova, du har allt att vinna.

Alkoholen: 8,0-12,0%

Leffe Tripel

 

Stil: Tripel

Alkohol: 8,5%

Bryggeri: Abbaye de Leffe S.A.

Land: Belgien

Pris:  €1.95/33 cl flaska (Cracked Kettle)

1. Utseendet skiljer sig från andra Tripel jag smakat tidigare: färgen är mörkare; djupt gyllene, lätt grumligt. Den vita kronan är mindre än vanligt, den är luftig och lätt. Skummet sjunker snabbt och efterlämnar sig bara ytterst lite rester på glasets väggar.

2. Doften är mer som vanligt för stilen: lätt sur jästighet. Söt malt som innehåller visst mått av vete. Mycket citrusfrukter.

3. I smaken finns toner av söt malt, känns nästan som om de använt någon form av mörkare malt. Det finns en del mörka torkade frukter, men ännu mera färska; bananer (från vetet), apelsin och en lätt ton av grapefrukt. Naturligtvis finns en försvarbar mängd av både jäst och olika kryddor.

4. Eftersmaken är väldigt komplex och trevlig; sur, söt och bitter - allt på en gång. Kroppen är kraftig medan kolsyran är mediumstark.

5. En bra öl, men om man betänker att det är en Tripel man inmundigar; inte lika bra...

American Pale Ale (APA)

En ölstil med brittiskt ursprung som blivit populär runt hela världen. På vissa håll har man använt sig av lokala ingredienser och ibland importerar man råvarorna. Stilen varierar mellan regionerna. Om man generaliserar kan man drifta sig till att påstå att Pale Ale har bra balans mellan malt och humle. Fruktigheten varierar från obefintlig till måttlig och beskan kan vara allt från lätt blommig till stickande.

Amerikanska versioner av Pale Ale brukar vara lättare och humlerikare jämfört med brittiska som är mer maltbetonade, smöriga, aromatiska och balanserade.

Denna ölstil har inget att vinna på lagring.

Alkoholen: 4,0-7,0%

2XIPA

Stil: American Double/Imperial IPA
Alkohol: 8,2%
Bryggeri: Southern Tier Brewing Company
Land: USA (New York)
Pris: ?

Nu börjar listan över öl provade på Karlskrona ölfestival sina. Några få återstår, varav denna är en.

1. Denna öl är djupt bärnstensfärgad, medan skummet är ganska litet och naturvitt. Skumgardinerna är hyfsade.

2. Så amerikansk i doften; arom- och bitterhumle ger massor av citrus och talltoner. Grapefrukt, ananas, citronskal och välmogna apelsiner. Viss maltsötma från den lätt rostade karamellmalten balanserar i viss mån humlen.

3. Härlig beska är det första man slås av i smaken, sedan kommer fruktigheten som är så typisk för amerikans humle; exotisk citrusfrukt. Malten är söt, men aningen tunnare än vad jag hade förväntat mig.

4. Kroppen är på den tyngre planhalvan medan kolsyran håller sig på motsatt sida. Eftersmaken består av en trevlig beska, men varar inte särskilt länge.

5. En bra DIPA, men inte riktigt några superlativ.

Saison/Farmhouse Ale

Saisons är en kraftig öl från landsbygden, som ursprungligen bryggdes på vintern för att konsumeras under sommarmånaderna. För inte så länge sedan var stilen nästan utrotningshotad, men under de senaste åren har intresset vaknat till liv igen, och då särskilt i USA.

Stilen är mycket komplex, många är mycket fruktiga i både doft och smak. Du kommer troligen hitta toner av jord, jäst och en del inslag av mörk torkad frukt eller rent av fruktkaka. Det brukar också finnas en stark kryddighet och en del beska. Stilen tenderar att hålla sig inom det halvtorra spektret, men det finns vissa som har ett visst mått av sötma.

Lagring kan funka, men tanken med detta öl var ju att konsumeras ungefär ett halvår efter produktion. Om du funderar på lagring, välj de med högre alkoholhalt.

Alkoholen: 5,0-8,0%